Att vara chef är att ytterst bestämma. Punkt.

Inom ett fåtal år kommer det bli brist på chefer i Sverige. Min reflektion är att det beror på en kombination av saker. För det första, 40-talisterna sitter på många chefspositioner och nu börjar de ”ta slut”. 2015 fyller årsmodellerna 1945 hela 70 år!

För det andra så har generationen i kraft av sin mängd haft en stor konkurrens, vilket lett till att de chefer som klättrat och bitit sig fast varit hyfsat bra till slut. Dessvärre har detta lett fram till en kultur där man ”bjuder med armbågen” och inte direkt öppnat för yngre chefsämnen att nå VD och ledarpositionerna i företagen. Detta är skrämmande eftersom man riskerar att bli överkörd, vad skulle man då ägna sig åt?

Fällorna för yngre chefer är ofta myten om arbetsbelastning, synen uppifrån på föräldraledighet, VAB, distansarbete med ny teknik med mera. Den gamla bilden som hos många stackare finns kvar av chefen som kommer först och går sist med en grå trenchcoat och en sliten dokumentväska… Där tar det liksom stopp när Lars, Jan eller Bengt (alltid män) funnits och bringat trygghet som den eviga nestorn i företaget. Ägarna har alltid ansvaret för kulturen och det har ju varit så bekvämt med dessa chefer som älskat att leverera enligt standard.

Unga människor ser idag inte någon förebild i en chef. Kulturellt, politiskt och i media så är det en utsatt position väl värd att kritisera och attackera. Och absolut, med ansvar kommer skyldighet och beslut och konsekvenser skall absolut kunna försvaras och förklaras. Vi har all rätt att kräva mycket av duktiga chefer som leder sina grupper till enastående resultat!

Så, vad gör vi då? Hur kan vi få fram unga chefer att våga? Hur kan vi odla kulturen att det är bra, viktigt och kul att vara chef? Detta utan att krysta fram andra namn som ”ledare”, eller ännu värre, ”leader” i olika konstellationer. Chef är Chef och den personen bestämmer i slutändan. Slut på tramset. Vägen till beslutet är självklart fyllt av lyssnande och lärande men till sist är det faktiskt Chefens ord som gäller!

I vardagslivet möter vi ofta unga och utmärka personer, ibland inte i en sådan uttalad chefsposition, men ändå personer som kliver fram och tar för sig. I affären, på företag, inom vården, på kommuner och vad du vill. Se efter själv! Detta är personer som visar ledarskap, fasthet, beslutsamhet, tydlighet, förmåga att vara lyhörda och sätta situationen och uppgiften före sin egen person. Många är unga, fantastiska 80- och 90-talister som gör ett så mycket bättre jobb än vad vi äldre generationer gjorde vid samma ålder. Det skapar tillförsikt och gott hopp om framtiden. Kom ihåg att ge dem beröm!

Vad vi behöver göra är att släppa fram dem, bejaka nya sätt, våga lita på, lyfta deras person och metod så ska vi nog se att det inte blir katastrof och stopp i maskineriet. Detta tror jag gäller allt från äldreboende till det mest högteknologiska företag du kan tänka dig. Kan vi sedan kombinera med senioritet, erfarenhet, historia, bakgrund och förebilder som kanske du besitter blir det en fantastisk kombination!

Jag har personligen sedan många år förmånen att som mentor följa utvalda unga människor med drivkraft som jag synkar med. Flera är kvinnor. Kvinnor som arbetar som chefer eller är i en ledande roll. Med risk för att hamna i könsträsket är mitt intryck att de kvinnor som valt att arbeta som chef ofta har en hög känsla för kvalitet, mål och uppdrag och ett lågt intresse för skitsnack och onödig grabbighet. Jag föredrar att arbeta med dem eftersom det är de värderingar jag själv drivs av och brinner för. Det finns dock beklagliga exempel på ”stålkvinnor” som hamnat i fällan att möta männen på deras villkor istället för att vara starka och egna personer i sitt ledarskap. De är sällan lyckliga och föraktet blir stort, inte minst från andra kvinnor i organisationen. Mer om det längre fram.

I kommande inlägg återkommer jag med fler personliga reflektioner och egna erfarenheter som jag fått när jag som entreprenör de senaste 17 åren startat, styrt, och med goda och fantastiskt lojala medarbetare och delägare, byggt upp ett tekniskt distributionsföretag från noll till 64 Miljoner, 14 anställda och AAA på D&B. Hela processen före och efter vi lämnade det fina lilla företaget vidare till ett tyskt företag med distribution hela övriga Europa var synnerligen intressant.

Det har varit en fantastisk resa som jag bär med mig erfarenheter och viktiga lärdomar från och som jag mer och mer inser är värda att dela med mig av. Både i denna form och i praktisk och direkt verksamhet som affärskonsult. Tack!