Rekrytering är bland det roligaste jag vet inom företagande och entreprenörskap. Det är ett så stort bevis på framgångsrik verksamhet och lyckosamma beslut. Bekräftelse!

De senaste tio åren har rekryteringsbranschen exploderat. Och imploderat. Ett antal drakar har lagt ett kvävande täcke över anskaffning av personal. Man kan bli politisk och stämma in i gnällkören mot Arbetsförmedlingen och LAS som skapat rädsla och osäkerhet hos arbetsgivare men det är bättre att försöka förstå och manövrera.

Aktörerna i branschen har varit väldigt lyckosamma och framgångsrika i att kombinera möjligheten att hyra in personal med rekrytering. Bara att gratulera. Jag hoppas att arbetsförmedlingen blir mer framgångsrika i framtiden. Som registrering av arbetslösa fungerar naturligtvis deras arbete bra och vi har anställt flera genom denna möjlighet men jag har inte observerat något aktivt arbete hos arbetsförmedlingen. De har säkert fullt upp.

Jag önskar att företagen tog tillbaks makten vid rekrytering. Det är i företaget själen finns. Det är där personerna skall fungera och trivas. Jag har svårt att tro att rekryteringsföretagen verkligen kan företräda företagen och fullt ut förstå den inbyggda företagsanda som man anställer till. Det har till och med skapats ett namn för konsekvensen den kan få. ”Felrekrytering”. Det innebär väldiga kostnader då företagen tvingas köpa ut personer som enligt LAS inte kan sägas upp men eftersom personen inte fungerat på grund av ”felrekrytering” måste man ju lösa problemet. Sedan är det djupt tragiskt för den enskilde personen som kanske går vidare med riktigt stukad självkänsla.

Med detta inte sagt att företagen inte behöver använda externa experter under rekryteringen. Företagen bör aldrig släppa ansvaret. De bör själva sålla ut bland ansökningarna som därefter kan hanteras av externa rekryterare enligt en process som företaget ska ha kontroll över och full insyn i.

Jag känner mig personligen inte helt kunnig inom inhyrning av personal men det vi provade fungerade bra för kortare vikariat. Jag har full förståelse hur komplicerat det måste vara för större verksamheter med stora svängningar av behoven men jag har ingen egen direkt erfarenhet. Kanske fack och lagstiftning behöver bli mer modernt?

När det gäller personal som långsiktigt skall vara en del av verksamheten är det otroligt viktigt med rätt folk. Jag lever i den villfarelsen att slaveriet avskaffades för länge sedan men det verkar utnyttjas av många företag som kanske saknar en egentlig själ. Dessa företag har inte direkt förbättrat bilden av det goda företaget utan tvärtom stärkt motsättningarna mellan företag, fackföreningar och politiker.

I det mindre företaget kanske man kan tro att rekrytering är enklare än i det större företaget. Det är snarade tvärt om eftersom det procentuellt har så mycket större påverkan, samt upptar så mycket mer av det lilla företagets koncentration än hos det större. Det är aldrig en liten sak.

Historien om hur chefen slängde hälften av ansökningarna för att få en mindre mängd att arbeta med och förklarade –Vi behöver inte folk med otur, dessa hade otur… den historien kanske låter hemsk men man behöver snabbt komma ner till en hanterlig volym. Hellre att själv snabbt skumma än att lägga ut det arbetet på en extern rekryterare.

Jag arbetade fram en väl fungerande process i det mindre företaget. Vi skummade ansökningarna, rangordnade snabbt och svarade alla med ett kort och trevligt mail om läget. Vi var fler som tittade på materialet och den sammanvägda känslan gav mig en bra grund för mitt beslut. Min assistent hade en särdeles god förmåga och näsa för bra ansökningar. De vi ville gå vidare med bjöds in till en intervju. Där träffade den sökande mig och några få personer till att börja med. Vid eventuellt ytterligare tillfälle presenterade vi dem för tillgänglig personal, över en fika eller på gemensam lunch med de närmaste berörda. Efter deras känsla gick vi vidare med rätt person som även fick genomgå en personlighetsanalys hos en extern expert före vi som regel erbjöd dem provanställning. Övriga fick ett motiverat avslag där vi bad att få spara ansökningarna. I några fall blev det en senare fortsättning.

Jag var noga med att känna av själva personen och dess värderingar samt vara väldigt tydlig med hur vårt företags värderingar och arbetssätt kunde passa med den sökande. Kändes det inte rätt var det ingenting att arbeta med. Så krass måste man vara och det slog aldrig fel. Den personal vi rekryterat med denna process har stannat länge, varit lojala, arbetsamma och uppskattade hos kunder, personal och andra affärskontakter.

Det hände några få gånger att vi mot min magkänsla ändå gick vidare och tog in personal som jag var tveksam till om det skulle fungera. Det var aldrig bra. I något fall tvingades vi att anställa i samband med att en agentur med betydande omsättning ville placera deras personal hos oss. Det kostade oss massa pengar och bekymmer. Arbetsglädje hos mig och andra, processtid, advokatkostnader, dokumentation, förhandlingar och till sist kostnader för utköp eftersom det är otroligt svårt att vinna en process. Vi hade bevis på lögner, arbetsvägran, privat köp av alkohol med företagskortet med mera… men ändå skulle vi inte vinna en process om vi avskedat personen av personliga skäl då det var för långt mellan tillfällena och att vi inte kunde bevisa allt i full utsträckning. Besked om uppsägning med anledning av arbetsbrist var omöjligt eftersom företaget hade full fart framåt med vinst. Det var vi ju förvisso glada för, men det kostade oss säkert en miljon till slut. Lärdomen var mycket värdefull och kanske en mer grundad känsla för hur svensk arbetsmarknadspolitik ser ut och kan få för konsekvenser. Självklart skall skyddet vara stort men även ansvaret och där haltar det nog en del idag.

 

I mitt mentorskap för företag är erfarenheter och ledsagande inom processen för rekrytering en viktig del.

 

Kommande inlägg planeras till den 21 augusti och handlar om Personal och Policy