Jag har läst ännu en bok. En underbar liten bok av John Perry, professor på Stanford, om prokrastinering. Läs den.

Inom terapin är detta ett populärt ämne då det inte sällan finns bakomliggande orsaker som går att gräva djupt i… Till och med anses den kunna vara sjuklig, patologisk, och det verkar ju synnerligen besvärligt men bra för den branschen! Jag känner flera intelligenta människor, inom området skickliga hjärnor, som är stora ”uppskjutare” så det handlar inte om brist på kunskap.

Om vi håller oss till oss som ändå fungerar någorlunda, tror jag många av oss känner igen sig i beteendet att skjuta upp saker eller flykten till något oväsentligt?…Varför inte leta efter något på nätet som just flög förbi istället för att göra klart rapporten eller vad du borde göra? Känn lusten att organisera mapparna på hårddisken logiskt istället för att bli klar med det någon väntar på? Är det något bra på TV ikväll? Har det dykt upp något nytt på nyhetssidan? Kanske någon blogg (som denna) har uppdaterats?

Det härliga är att det finns många tekniker att arbeta med för att få något gjort. Då menar jag inte alla självhjälpsböcker med tips om att svälja den största grodan först eller att intelligent prioritera den med störst konsekvenser för andra… det finna massor med trista tips att bli fyrkantig så glöm det.

John Perry pekar väldigt underhållande på möjligheterna med att skjuta upp saker. Strukturerad prokrastinering. Det blir nästan en konstart och kan vara provocerande för extrema strukturmänniskor. Hemligheten är att det inte är så stora skillnader mellan oss som man kan tro och inte heller är det alltid medvetet störande från endera sidan. (om det inte är en dålig relation som får detta beteende att göda motsättningen).

Saken är att jag själv, som ofta i mitt liv, balanserar mellan ytterligheterna och kan vara både en riktig strukturfascist och en riktig sen slarvputte. Alltså kan jag oftast förstå båda sidor. Att som chef jobba med hot och slag var ingen hit. Att vädja till sunt förnuft inte heller.

För att få flyt så jobbar jag fram rutiner och nöter in för att få flyt. Jag tror på att hålla ut och bepansra sig med tålamod när det gäller att få kolleger att göra rapporten, fylla i säljstödsuppgifter, lämna in reseräkningar, tidrapporter med mera… Till slut brukar det ändå bli gjort och fungera. Ibland inträder den hårda naturlag fram som avgör vilka som inte fungerar i sitt arbete men det är den yttersta konsekvensen och det berör vi inte här denna gång.

Det jag som chef anser vara det enda som fungerar är att kräva balanserat mycket, jobba med positiva påminnelser och berömma snabb inlämning.

Några sköna fakta och tips kring fenomenet prokrastinerare:

• Du är inte ensam!
• Det är inte hela världen om du är sen, många saker löser sig av sig själv!
• Det kanske finns ett värde att du är så sen så att andra som inte skulle fått chansen att kliva fram gör det nu?
• Gör listor;
• Sätt även det mest oväsentliga på listan som snabbt bockas av och det ger dig omedelbar tillfredställelse och känsla av förträfflighet!
• Var glad när det dyker upp riktigt jobbiga saker. De får nämligen de som tidigare stod på listan att bli aptitliga och lätta att göra!
• Bocka för det som gjorts och fira varje genomförd uppgift, låt bruttolistan med gjorda saker leva vidare som ditt personliga och levande CV över din förträffliga kapacitet!
• Som Mark Twain sade: Skjut inte upp till morgondagen vad du kan göra dagen efter den…haha.

Kommande inlägg planeras till den 8/10 bara för att ge mig lite extra tid för andra uppdrag. Det kan hända att det handlar om framgångsrikt Styrelsearbete.