Plattformar och nutida kommunikation

Vi säger plattform. Det moderna språket är fullt av metaforer, liknelser. Arena. Scen. Estrad. Vi förstår. Där vi agerar och interagerar.

För kommunikation är det en fördel när vi agerar på samma arena eftersom vi då får snabb, exakt och följsam kommunikation.

Utan att bli alltför senior och påminna de yngre följarna om att det fanns en tid före Twitter så vid åldern femtio är det roande att reflektera över vad som hänt inom plattformarna för kommunikation.

Som unga säljare av elektronik 1987 frågade vi alltid om kunden föredrog brev, telex eller till och med Fax för kommunikation. (Fax var en maskin där man skannade in ett papper som sedan skrevs ut hos mottagaren… faxen krävde ett separat telefonnummer och finns kvar ännu idag på mångas visitkort! Nästan helt utan användning och idag skrivs faxet ut på nätverksskrivaren men abonnemanget är till en fast kostnad som säkert bara tickar på…)

Våra dåvarande leverantörer som levde i konservativa länder som Storbritannien och Japan, krävde alltid Telex. Vad skulle de annars göra av alla anställda operatriser som satt där redo att stansa den text som deras kolleger gav dem? Det var ändå inte mer än 27 år sedan! Vi talar alltså 1987 och det är som om jag gaggigt berättade om 1887… Tiden rusar!

Jag minns hur jag otålig lärde mig skriva på Telex för att snabbare komma fram till mina kontakter eftersom det var kö fram till vår gemensamma sekreterare ”Solan”. Det förändrades snabbt följande år.

Kunderna i Sverige hade tidigt Fax och tack vare Ericsson, Statliga Televerket (Telia) och sedermera den privata uppstickaren Jan Stenbäck och Kinnevik, förbättrades snabbt kommunikationshastigheten. Efter internets inträdande under 1990-talet sköt utvecklingen verkligen fart. Det slog mig att jag haft samma mobilnummer sedan 1996…(070 816 91 08)

Nåväl.

Idag anser jag mig vara fortsatt ganska så kommunikativ. Jag älskar kommunikation och olika plattformar. Utmaningen ligger i att följa med och vara aktiv men ändå få en sammanhållen bild av vad som sagts och skall göras.

För de yngre 90-talisterna är det faktiskt inte helt naturligt att kommunicera via mail! En kontakt till mig berättade att hennes son frågade om inte ”det där med e-post” var ute?

Själv arbetar jag med mina kunder och affärskontakter via följande plattformar, i någon slags närvaro-sortering:

  1. Direkta och personliga möten. (massor)
  2. Telefon (fast, mobil och Skype)
  3. E-post (mail)
  4. SMS
  5. Messenger (Facebook)
  6. WhatsApp
  7. LinkedIn (mail/text)
  8. Skype (text)
  9. Twitter
  10. Instagram

 

Förutom dessa så kommunicerar 90-talister och yngre på andra mer app-liknande temporära plattformar. Som små öar i världshavet av kommunikation. Allt för att vara direkta med varandra och någorlunda onåbara av föräldrar och tidigare generationer. Plattformarna kommer och går dessutom.

Frågan är om äldre hade accepterat att ha föräldrar och övriga släkten fluktande på bilder från festade 16-åringar? Jag tror inte det…

Jag har ett tydligt exempel på där jag har följande dialog med en adept i mitt mentorskap:

1. Hon skickar mail.

2. Jag svarar på mail.

3. Hon svarar på SMS.

4. Jag svarar på SMS, kopierar det och skickar till mig själv på mail för att ha historik.

5. Hon svarar långt på Messenger/Facebook

6. Jag svarar på Messenger/Facebook och kopierar, skickar till mig själv på mail för att ha historik…

7. Vi träffas och jag gör minnesanteckningar. Skickar på mail.

8. Hon svarar på Messenger/Facebook…

 

Så här håller det på och det är ett himla sjå att hålla en tråd, en historik för att vara uppdaterad och ha en chans att ha kontroll för att följa upp och faktiskt leverera det vi lovat! Det är en utmaning och den som hittar på en app/ett CRM som hanterar att koppla ihop alla moderna sätt att kommunicera får mitt personliga Nobelpris!

Samtidigt är det ljuvligt att observera vad som händer omkring oss. Emellanåt skickar jag ett hederligt handskrivet brev till en viktig kontakt, personligt skrivet med min fina Cross reservoarpenna och jag inbillar mig att det ändå håller, i alla tider! Sen slutar jag inte att vara alert och på när det gäller modern kommunikation.

Härliga nutid. Skicka ett SMS…

Ledare agerar

Riktigt duktiga ledare möter jag vid mina möten med kunder, vid mitt nätverkande eller människor i min omgivning. Det är inte alltid att människor som är ledare är anställda som chef. Har företaget varit skickligt så har de en ledare som chef däremot.

Det händer att vi diskuterar vad som är deras framgångsfaktorer. Ofta är det gemensamma tankar kring sin livsföring som ledare. Dessutom har många idéer kring vad de anser vara bäst att göra men ännu har inte alla genomfört förändringen. Härligt att det finns så mycket mer att göra!

Gemensamt är perspektivet att de sitter i förarsätet i sina liv och att de undviker att låta någon manipulera, kontrollera eller styra deras liv. Det betyder inte att de inte är intresserade eller lyssnar på andra, bara att de faktiskt är sina egna starka individer. De väljer också noga vilka de arbetar med. Avtal är till för att hållas och värderingarna behöver levas och åtminstone kännas igen från en gång till annan.

Många har inga egentliga planer att trappa ner eller sluta arbeta. De släpper förhoppningsvis sin stol till andra men vill inte försvinna från arbets-arenan. Det är ju här vi får bekräftelse och prestationen mäts och den honungen smakar gott. Idag är äldre en betydande grupp av nyföretagare, jag läste att ca 8% av företagen startas av ”pensionärer” just nu. Det kommer inte minska. För att de vill fortsätta.

De stiger upp tidigt. De sover inte bort sina liv. Fler stiger upp redan fem på morgonen för att hinna läsa tidningen, förbereda dagen, träna eller bara samla tankarna kring ett högt prioriterat projekt för framtiden och utvecklingen.

De tar inte jobb de erbjuds. De ser alltid över sina uppdrag och framtida möjligheter och väntar inte tills någon annan kontaktar dem. De söker intressanta uppdrag och positioner som innebär personlig utveckling före egentliga steg uppåt i karriären.

De sköter om sin kropp. De har koll på sin livsföring med alkohol och mat. Frestelserna är stora och risken att förstöra sina och andras liv är överhängande men gemensamt för stora ledare är att de lyckas manövrera runt eller tidigt ta sig ur fallgroparna på vägen. Det betyder inte att de inte har roligt, äter eller dricker till njutningens gräns ibland. Och de känner gränsen och förstår att hantera den.

De köper inte alltid före de hyr. Intresset att hyra boende ökar och att binda kapital i ett boende är idag alltför hög risk om man inom fem år kommer flytta. Debatten kring att man betalar dubbelt för nya bostadsrätter är intressant. Inställningen håller på att ändras och det kommer vi se även i hur bostadsföretagen agerar med fler hyresrätter med visserligen hög hyra men som inte binder kapitalet utan frigör det till ett bekvämt liv.

Man köper inte alltid det billigaste när det gäller vanliga varor. Man handlar där personlig service värderas. Nätet pressar priserna och det gör det lätt att jämföra. Det leder till att butiker som förstår att agera med service kompletterar.

Riktiga ledare leder sig själva framåt i sina liv. De tar ansvaret för sig själva och skapar möjlighet för andra omkring. Därmed är de troligen lyckligare. Arbeta för att vara ledare i ditt liv!